Varför är vissa fördomar ok?

Läste en gånng en undersökning om hur resten av landet ser på människor från olika delar av landet. 
Göteborgare ses som glada, men lätt efterblivna
Stockholmare anses vara dryga, smålänningar är snåla. Ja, dom flesta av oss har hört dessa saker nån gång förut och dom flesta reagerar inte på dessa fördomar.
 
Jag är från Göteborg och ligger det lite i min kultur att tycka att Stockholmate är dryga. Fortfarande ingen som direkt rynkar på näsan. Jo, ni finns som gör det, men ni är inte många.
Skulle jag däremot skriva i min blogg att alla från Bosnien är krångliga att jobba med, skulle jag bli påhoppad rejält. Många man pratar med har denna fördomen.  Jag brukar inte bedöma arbetsförmåga efter  personens hemland, finns andra saker att störa sig på. Men om jag nu hade tyckt detta, varför är det värre än att tycka att en Stockholmare är dryg? Fördom som fördom, eller? 
Jag har jobbat med en tjej en gång som starkt hävdade att hon inte fick högre anställningsgrad för att hon var utlänning. Då är ju det hennes fördom, , varför pratas det aldrig högt om det? Jag jobbar samma procent och har i nuläget ingen chans att höja mig. Undrar så varför, jag är ju svensk...kanske gillar inte chefen Göteborgare? 
 
Om vi nu ska vara ett mångkulturellt samhälle kanske man måste släppa lite på att allt är en fördom. Är det ok att tycka att smålänningar är snåla, måste man också få tycka saker om invandrare. Ingen ska specialbehandlas. Fördom är egentligen ett fult ord, men innebörden behöver inte betyda nåt mer än att man har svårt att förstå varandras kulturer.  Jag har många fördomar, men dömer aldrig nån på förhand, inte ens Stockholmare

Nu räcker det

Sjukskriven igen och även om jag mår skit, börjar jag tröttna på att vara fast hemma. Bestämde att vi skulle luncha i stan idag, men efter en dusch fick jag lägga mig igen.
 
När man bara går hemma, funderar man på saker. En sak jag hängt upp mig på är en artikel jag läste i höstas. Hittar ingen länk till den nu, men den gick ut på att färre mammor ammar och det beror på ens egen bekvämlighet. Att man exempelvis vill att barnet ska sova längre och därför ger ersättning. 
Ja, ni känner uu mig, jag gick i taket. 
Men idag funderade jag lite mer. I Sverige har vi fri abort. Det är varje kvinnas rättighet att ta bort ett oönskat barn. Det finns väl säkert nån enstaka som tycker det ä r fel, men den rätten har man vilket som.
Om man nu VILL ha barn, kommer det en jävla massa "krav" helt plötsligt.  Är du förlossningsrädd och krävet snitt, är du inte riktigt lika bra som mammor som födet vaginalt. Föder du vaginalt är man som allra bäst om man kör utan bedövning. En snabb förlossning är visar dessutom att din kropp är bättre än den dom ligger många timmar.
En mamma som ammar sitt barn är utan undantag en bättre mamma än den som väljer att inte göra det. 
Bärsele är det värsta som finns, du MÅSTE ha bärsjal.  Om du ens tänker på att använda 5-minuters metoden, borde barnet omhändertas.  Du ska idag lära barnen aty det inte är nån som helst skillnad på flicka och pojke. Klär du din dotter i rosa, bör du korsfästas.
 
Vilka är ni jävla människor som sätter dessa normer??
 
Om jag kan få välja om jag vill göra abort eller ej utan att någon tittar snett, varför i helvete är jag dåliga om jag vill föda med bedövning eller till och med snitt?
Är det ändå inte jag och min man som vet vad som är bäst för våra barn? Ingen ska säga någonting om mam hellre vill ge ersättning. 
Vill jag bära mina ungar i bärsele, är det MIN ensak. 
Jag klär mina barn hur jag vill, ingen har rätt att tycka nåt annat.
Och bara så ni vet, 5 minuters metoden funkar skitbra
 
Tycka vad fan man vill, men måste man säga det? Mår man bättre som människa genom att tala om hur fel alla andra har? 
Jag tycker en jävla massa, men jag skulle aldrig skriva en blogg om hur fel andra har. Jag belyser hellre mina rätt än dina fel

Lycka!

Är man sjukskriven så är man, då blir det skit på tv man sällan kollar på annars. Just nu kollar jag på Oprah. Idag handlar det om lycka

Tanken slår mig då vad lycka är för något. Förr förknippade jag lyckad med drömjobbet, stort fint hus, pengar som aldrig tar slut

Verkligheten ser inte ut så. Jag har självklart drömmar om vad jag skulle vilja arbeta med i ett senare skede i livet, men det innebär väl inte att jag inte älskar mitt jobb nu. När jag började läsa till undersköterska, kunde jag aldrig tänka mig att jobba med äldre. Inser varje dag att det här jobbet är som skapat för mig. Jag fullkomligt älskar det och känner mig väldigt lycklig över att ha ett fast jobb.

Till huset då, vi bor fortfarande i våran trea. Den är ju rymlig, men det blev inte som vi tänkt oss. Men å andra sidan, hade ett lån på drygt 4 miljoner gjort oss lyckligare? Nä, jag tror inte det, jag är ju så lycklig här (även om jag önskar att vi hade mer plats)

Vi har rätt så gott ställt, vi har ändå två inkomster utan huslån och grejer. Men man vill väl alltid ha mer, finns det nån som inte vill ha mer? Men lyckan ligger inte heller i pengarna, jag är väldigt lycklig även om jag inte kan köpa precis varje väska jag förälskar mig i, eller alla skor jag gillar

Det är med lycka är lite på tapeten hemma här nu. Vi ska i höst gifta om oss. Anledningen till detta är inte att vi varit olyckliga, tvärtom, vi har varit väldigt lyckliga. Varför vill man bara manifestera sin kärlek om man haft det dåligt?
Jag har haft ett fantastiskt liv med min make och är fortfarande upp över öronen kär i honom och jag är lika nervös inför detta brölllopet, som vårat förra.

Dock har vi haft det jobbigt sen veckan efter vi gifte oss.
Det började med det misstänkta leukemin. Mitt i "smekmånaden" skulle det tas benmärgsprov och det pratades om att barnet jag bar var skadat. Klart man blir nedtyngd, men vi slutade aldrig vara lyckliga.

Vi har sen dess fått två underbara barn. Alla som haft småbarn, vet hur det påverkar äktenskapet. När man aldrig får sova, är man så otroligt ologisk och då är det klart att man bråkar. Men vi har ialla fall våra barn, det är lycka. Det finns så många där ute, två av mina systrar bland andra, som inte längre har sina barn. Saker och ting är inte så jobbigt när man inser att man fortfarande har lyckan hos sig, även om man är för trött för att se det just då.

Vi har ju haft mycket med makens grabb. Han kom ju till oss, helt oväntat för två år sen. Det var självklart jobbigt för hela familjen att ställa om sig, men mest för grabben.
Två år senare är allt lugnare. Alla är mer harmoniska och den långa och dyra vårdnadstvisten är över.

Som om inte allt detta vore nog, upptäckte vi i Januari en knöl på min sköldkörtel. Väl hos doktorn får vi veta att det är många knölar och vi skickas på cellprovstagning. Några veckor senare får vi svaret, det var absolut inte cancer

I maj är jag på kirurgen för att göra ett ultraljud. Cancermisstanken är genast tillbaka och halva sköldkörteln måste bort. Hela min värld rasade. Nu är det några dagar sen operation och nu är det bara att vänta.

Vad jag vill visa med hela min levnadshistoria, är att det händer saker som kan vara jobbiga och vissa väldigt hemska. Men det betyder inte att man inte är lycklig. Även när allt känns som värst, får man inte glömma vad lycka är för en.
För mig är lycka att vara med min familj, att se mina barn varje dag. För mig är lycka att jag faktiskt har ett jobb som jag älskar.
För mig är lycka, att fortfarande känna glädje över att vakna upp brevid min make varje morgon.
Därför gifter vi oss igen, för att trots allt vi varit med om, älskar vi varandra mer än någonsin

Istället för att vara ledsen över att du inte har andras lycka, var överlycklig för det du har.

Äktenskapsbrott

Ja, det är väl ändå ett roligt ord. Äktenskapsbrott innebär ju att man varit otrogen. När man gifter sig ingår man ett lagligt bindande avtal. Man lovar att älska varandra och vara trogna mot varandra. Vad händer då när verkligheten inte ser ut så längre?
Finns det något straff för den som är otrogen? Nej, inte idag. Att bryta ett avtal innebär alltid någon konsekvens i detta land, såsom vite eller dylikt. Men det gäller INTE om man bryter avtalet i sitt äktenskap

Varför är det så? Varför ska det allra heligaste inte straffas om det missköts? Varför döms det inte för vad det är, ett brott? Tänk om det skulle straffa sig att bara skit i äktenskapet eller vara otrogen. Hur många skulle inte skärpa till sig om det fanns något straff i botten? Säg att otrohet skulle ju fängelse eller kanske fotboja, skulle folk verkligen vara otrogna i samma utsträckning? Skulle inte fler par kämpa lite hårdare för att hålla ihop?

Detta låter kanske lite medeltid, men man ska inte förkasta en idé bara för att den låter gammal och omodern. Finns det någon som vill ha en partner som inte orkar kämpa för äktenskapet eller en partner som är otrogen? Troligtvis inte, ändå kommer säkert ett sånt här förslag möta kraftiga protester.
Jag känner mig lyckligt lottad som har en make som har precis samma inställning

Blir så provocerad

Dagens inlägg handlar om hur jävla provocerande vissa saker är. Förmodligen kommer inlägget att provocera vissa andra, men det får vara så

Idag var jag på Ica och handlade och såg då att nån chokladtillverkare sänker 50 öre per såld chokladkaka, och skänker till att bygga skolor på Västbanken.

Inget fel med det så, dessa barn behöver skola. Men jag blir jävligt förbannad av detta att det skänks så mycket pengar bort från Sverige. Hur vore det om folk skänker pengar till forskning här hemma? Exempelvis barncancerfonden.
"Barncancerfonden är en ideell förening och får inget stöd från vare sig kommun, stat eller landsting. Barncancerfonden är helt beroende av frivilliga bidrag från privatpersoner, organisationer och företag. " (hämtat från barncancerfondens hemsida)

Varför i helvete ger ni inte pengar till en sån här förening istället för att skicka era pengar till rädda barnen eller unicef?? Det är inget jävla I-landsproblem att barn dör i cancer, varför ger ni inte mer pengar till dom

Eller Min Stora dag
"Stiftelsen MinStoraDag får inga statliga bidrag utan är helt beroende av frivilliga gåvor från företag, privatpersoner och stiftelser."
MinStoraDag jobbar med att ge svårt sjuka barn en önskan uppfylld. Hur nobelt är inte det? Hur kan man inte vilja stötta såna stiftelser/föreningar här på hemmaplan?

Man borde dra igång stora tvgalor, som Unicefgalan. Tänk vad mycket pengar både barncancerfonden och MinStoraDag kan få in genom att ha en liknande gala. Detta gäller ju givetvis andra svenska organisationer som är helt beroende av bidrag, men dessa två ligger mig varmt om hjärtat

Nä, sluta skänka pengar utanför Sveriges gränser, se till att Sveriges behövande är tillgodosedda först

Jag skänker pengar inom Sverige! Gör du det också


Jävla misär Jävla misär

Klockan är 01:54....vad gör ni denna onsdagkväll (eller säger man torsdagnatt) ?

Jag sitter uppe med barnen, dom vägrar sova. Vi var på ullared idag, barnen sov tills 19:30 i bilen och nu vägrar dom sova. Fattar inte hur pigg man kan vara. Själv är jag helt färdig, sitter på allvar och sover till och från när jag skriver detta

Krock, Paris och semester

Är sådär sjuk dålig på att uppdatera bloggen, det händer ju grejer hela tiden

Har just nu semester och det är fantastiskt skönt. Senaste månaden har varit intensiv, så den här veckan har gått till att varva ner.

Liten snabb uppdatering då:

Vi har krockat med bilen! Hela händelsen var faktiskt väldigt traumatisk, då barnen var med i bilen. Även min mamma var med. Tack och lov klarade sig både barnen och mamma utan några fysiska men. Jag har haft ont i axlar, rygg och nacke sen dess och faktiskt varit sjukskriven, först på heltid, sen på deltid. Maken fick en smäll av något, så han fick ett stort sår på hakan. Dom i andra bilen fick inga direkta skador dom heller.

Bilen blev ju skrot och då vi bara hade halvförsäkring, blev det inget för bilen heller (suck).
MEN!! Vi köpte en ny bil och vi är nöjdare än någonsin




Sen var i Paris, bara jag och maken. Vi hade varit ute med makens jobb dagen innan och supit oss rejält fulla. För den som undrar är det INTE kul att flyga bakfull (jag var bakfull i huvudet, men full i resten av kroppen. Maken var dock full i hela kroppen)



Bytte flyg i köpenhamn och upptäckte då vilken fantatisk flygplats det är. Så mycket affärer..det blir absolut en tripp dit nån mer gång

Jaja, Paris då. Vi tänkte att vi skulle "göra" Paris på dagen och checka in på kvällen. Tyvärr innebar det att vi fick ha med oss väskorna hela dagen och då jag hade såpass ont, fick stackars maken dra väskorna hela dagen.

Vi promenerade från katakomberna ner till Notre Dame. Det var sååå jävla långt att gå tyckte vi. Väl hemma kollade vi upp det, och det visade sig vara 2.5 km....patetiskt

Vackra Notre Dame (vi gick aldrig in, kön var ju sjukt lång)
Här är maken framför Notre Dame




Efter det tog vi en underbar båttur på Seine och det var verkligen sådär Parisromantiskt som man ser på film



Efter en galen taxiresa hamnar vi på hotellet. Riktigt skabbigt, med taggtråd på baksidan och galler för fönstren. Sängen var så äcklig att vi inte ens bäddade upp. Fixade ett annat hotell till natten därpå, men det kostade ju lite.
Som följd på detta tvingades maken bära våra väskor genom Paris även denna dag.

Dagen började ialla fall med Katakomberna, vi stod i kö en timme innan vi kom in, men det var värt det.

132 trappsteg ner låg långa tunnlar med detta. Grymt läskigt faktiskt



Ser ni något konstigt med den här bilden?

Konstigt att ett spökansikte bara kan dyka upp sådär

Jaja, vi fortsatte mot en av turistbussarna. Tog oss en tur och kollade på allt som bör kollas på. Handlade på Champs Elysées och kollade lite på Triumfbågen. Gick aldrig fram, bussen krockade dock en bil precis brevid, så vi såg rätt bra ändå


Sen bar det av mot Eiffeltornet. Tog en liten mysig fika nedanför



Hotellet för dagen var mycket bättre, vi sov riktigt gott. Dagen efter var det dags för hemresa


Har bara en vecka kvar på semestern, så man vill få ut så mycket som möjligt av tiden. Imorgon ska vi till Astrid Lindgrens värld, bilder kommer när vi väl kommit hem, vet inte hur man bloggar från mobilen

Ha det bäst

Dagens hemska besked

Dagen började jättebra. Barnen var glada, det var varmt och gott. Vi ska åka till kirurgen på Sahlgrenska för att kolla vad dom kan göra åt att sköldkörteln trycker. Den är, som ni kanske minns, förstorad med knölar. Men cellprov togs och det var inga tecken på cancer.

Ungarna sköter sig bra på bussen, glada över att åka spårvagn. Väldigt spännande med Chalmerstunneln, då den enligt barnen aldrig tar slut. Helt enkelt en underbar morgon.

Väl hos kirurgen pratar vi om hur jag ställer mig till operation. Då mina besvär inte är såpass jobbiga att det stör dagligen, tyckte inte jag att det behövdes och det var enligt henne upp till mig.

Hon känner på sköldkörteln och vill göra ett ultraljud. Lägger mig på britsen, barnen är fortfarande väldigt snälla och tysta.
Med på undersökningen är en läkarstudent, så hon talar om vad hon ser på ett mer utförligt sätt än hon hade gjort om studenten inte var där. Reagerar inte när hon säger cystor, då han som tog cellprovet sa samma sak.
Hon ber mig sätta mig upp och släpper då bomben. Hon anser inte att cellproverna är tillförlitliga. Tydligen är det såpass många cystor att man inte kan se bakom eller förbi dom. Hon menar att det absolut kan dölja sig en tumör bakom dom. Det är såpass stor risk att det, om det inte är cancer, kan bli, så den måste bort. Operation blir i höst. Det är först när jag går därifrån som jag kommer på att jag borde frågat varje vi inte opererar med en gång. Ska ringa imorgon om detta

Just nu är vi väl i lite chock här hemma, dagen har innefattat mycket gråt och ilska, men jag lägger det åt sidan för tillfället. Ska jobba som vanligt imorgon och hoppas på att slippa tänka på det. Om operationen inte blir på nån månad är det ingen idé att gå och tänka på det varje dag, men det är svårt. Försöker att fokusera på annat.

Just nu känns det ok, men pratar jag om det blir det jobbigt, så jag kommer förmodligen inte prata om detta förrän jag vet mer

Nu vet ni

Grillat!

Haft en underbar kväll hemma hos bror och min bästa vän. Vi grillade och åt bra mycket mer än ialla fall jag borde gjort, men gott var det ialla fall.

Marinadpåsen funkade jättebra, köttet var väl marinerat och påsen läckte inte. Dock var just den smaken lite i starkaste laget för mig, men det funkade. Testar nog dock en annan smak nästa gång vi grillar





Gratängen stod min kära bror för och den smakade (som alltid) fantastiskt. Ska sanningen fram snodde jag makens svampinjonspett bara för att ta kort, dom blev inte så bra i grillen, så jag avstod dessa idag. Den fina gröna kvisten är också fusk, gillar inte maskrosblad. Men köttet och gratängen var utsökt och bilden blev ialla fall fin.


Min fina bästis hade gjort kexchokladtårta till efterrätt och den var väldigt god den med.

Lukas mölade i sig och höll även han med om att den var väldigt god. Hans enda bekymmer var vem som skulle få den sista biten



Tack för ikväll Joel och Josefin, alltid lika kul att komma till er

Nu ska vi slänga på nån skräckfilm, ha en underbar lördagkväll

Väldigt smidigt

Hittade en sån fräck grej i affären häromdagen. När vi ska grilla brukar vi köpa färdig marinad, lägga i fryspåse och sen i med köttet.

Denna otroligt smarta produkt från Santa Maria är käck. Det är marinad, fast den ligger redan i påsen, så det är bara att slänga ner köttet i







Har slängt i både rostbiff och lite svamp, hoppas det blir gott. Egentligen behöver man kanske inte en sån här produkt, men gud vad mycket enklare det blev. Påsen är dessutom återförslutningsbar
Nu får vi bara se om köttet marineras bra. Bloggar vidare om detta imorgon

Nu är det Let´s dance, ha en bra kväll


Blåsigt värre

Idag är det full storm här. Tilde satt och var lite orolig innan vi skulle gå "Mamma, om det blåser så mycket, kanske jag blåser bort och då har ni ingen lillasyster mer" säger hon lite lillgammalt

Då det även regnade, ville barnen ha med sig sina paraplyn



Ser ju bra ut, men precis efter bilden är tagen, kommer en vindpust som nästan blåser omkull barnen. Panik utbryter(barnen då alltså, inte jag) och vi börjar springa till dagis.
På vägen dit tvivlar jag på att dom låter barnen gå ut när det blåser så, men jodå! Inga undantag här inte.
Tycker det är trist, det är inget kul att gå ut när det är sånt här väder. Kan dom inte för en gångs skull göra något annat än gå ut? Det är lixom ingen ur-och-skur dagis mina barn går på.
Jag snäste ialla fall av personalen rätt bra för detta.

En annan sak som jag börjar bli irriterad på med dagis är det att Tilde absolut inte får sova på dagen, hon blir så helt omöjig att lägga på kvällen. Sa till en av fröknarna det idag, men det skrattades bort. Fick då ta lite skarpare ton (tråkigt att det ska behövas) och säga att hon inte får sova alls. Dom verkar inte fatta detta, hoppas inte hon sover idag nu.
Sa till dom att hon inte orkar vara på dagis dagen efter om hon lägger sig så sent, men fick till svar att hon får vara hemma då (lite på skoj, men ändå). Ska bli skönt när hon går upp till andra avdelningen nu efter sommaren.
Upplever faktiskt att varje vår är sån här. Fröknarna vill inte hjälpa till med nåt, utan allt är så jävla krångligt. Efter sommaren är det inte alls så svårt. Orkar man inte jobba ett helt år kanske man skulle ta lite mer semester!!

Nä, jag ska kolla på lite webtv, sen vila en stund, för om några timmar kör jag ett kvällspass igen


Vitsnippor

Jag är kass på att komma ihåg att blogga, jag är egentligen för upptagen med att leva livet:)

Idag är jag ledig (min enda lediga dag denna vecka) och under dagen har jag och barnen varit ute och plockat vitsippor. Lukas är ju för rolig med detta ord, han vägrar säga vitsippa utan säger "Vitsnippa". Snippa här hemma är ju tjejers könsorgan, då blir det lite fel. Sa till honom att snippa är tjejers snopp och då slutade han genast





På väg till vitsippeplockandet






Lukas ville testa en grej som dom gjorde på dagis, dom hällde karamellfärg i vatten och lät blommorna stå i det vattnet. Syftet är då att blommorna ska få samma färg som vattnet. Vet inte om det funkar, vi gjorde det en gång när jag gick i skolan, men minns inte resultatet där. Slänger upp en bild nästa gång så får ni se om det blev nåt bra.

Väntar på att maken ska sluta, sen ska vi till Ikea. Sessan har ju sen hon föddes haft sina kläder i en byrå i vårat rum, men det börjar bli trångt där nu, så vi ska åka och köpa en rosa Mammutbyrå från Ikea


Ska köpa en till lampa till vardagsrummet också. Det blev ju jättefint när maken målade om i början av året (eller om det var i slutet av förra), men det blev tyvärr lite mörkt. Så nu köper vi lite lampor. Ska köpa lite LED-belysning med, fick ett tips av en jobbarkompis hur man kan sätta upp dom, så det får bli såna med.

Sessan har somnat på soffan här, så jag tror jag tar med mig henne in i sängen och vilar lite jag med

Ha det bäst


Lite stressigt

Livet kaosar lite just nu. Mitt i allt kalasande, är sessan fortfarande sjuk. Ska ner till doktorn med henne nu, hoppas inte det är nåt allvarligt. Det blir alltså tredje besöket hos doktorn på en vecka, först maken, sen Lukas och nu sessan.

Uppdaterar senare med lite bilder från Lukas födelsedag

Stackars lilla Lukas

Idag har vi fått åka till jourmottagningen med sonen. Han har sen några dagar tillbaka haft ett litet nageltrång på fingret, men idag när vi vaknade såg det riktigt hemskt ut.

Väl där tycker ju även doktorn att det ser styggt ut, men hon skrev ut nån salva med antibiotika, som egentligen används till öronen. Det ska bli bättre inom två dagar, annars måste vi tillbaka, då det var en överhängade risk för blodförgiftning. Låter så hemskt att min lille kille ska råka ut för sånt, men tack och lov verkar medicinen hjälpa. Bytte förband nyss och det såg inte alls ilsket rött ut längre


Här är han med sitt lilla förband












Ska lägga killarna nu, vi vill ha lite mystid innan det är dags att sova. Det blir sängen tidigt idag, för imorgon jobbar jag från 7-21:30

Mys med älsklingen

Påsklunchen igår var ingen direkt hit. Jag inser varje gång jag äter prinskorv, att jag egentligen inte gillar prinskorv. Finns det nån som gör det? Jaja, samma sak hände igår. Köttbullarna gick väl bra, men ungarna ville inte äta nåt direkt heller. Jag tog en macka med påskskinka, sen fick det räcka.

Började ju jobba vid 12:45, så efter lunchen hanns det inte med så mycket. Har absolut inget emot att jobba påsk faktiskt, men det var väl trist för maken och barnen.

Efter jobbet kommer jag hem och möts av ett glas vin och tända ljus. Maken ville mysa till det lite och det tyckte jag var så fint








Idag är jag ledig, så vi ska åka och handla det sista inför sonens födelsedag på tisdag. Får väl se när vi kommer iväg, maken sitter och sover här brevid mig och jag känner mig lika trött jag

Ha en underbar påskdag ialla fall


Om

Min profilbild

Ullis

RSS 2.0